Elisabeth är en assyrisk kvinna som flyttade från Qamishli i Syrien till Norrköping 1978. Hon föddes i Qabre Hewore och flyttade Qamishli i tonåren. Elisabeth kommer från en kyrklig familj och kyrkan har spelat en viktig roll i hennes liv. Som en kristen assyrier i Syrien var kyrkan den enda platsen hon kunde uttrycka sin assyriska identitet. Där kunde hon lära sig varför hon hade ett annat språk, en annan religion, andra traditioner och annan historia än folket i Syrien. Hennes farfar var präst, hennes pappa var en diakon och själv sjöng hon i kyrkokören. Hennes farfar flyttade till Syrien från Turkiet, eftersom han som kristen präst vägrade att bära vapen i den turkiska militären. Sedan stannade familjen kvar i Syrien liksom många andra assyrier som flyttade från Turkiet under folkmordet på kristna. Idag har hon en bror som är präst i den syrisk-ortodoxa kyrkan i Örebro och är själv är hon aktiv i den syriska ortodoxa kyrkan i Norrköping, där hon i flera år ledde ungdomskören. I Qamishli var hon i kristna scoutkåren, och det var vanligt att scouterna deltog i ceremoniella händelser och under besök av viktiga personer.
Hennes mamma och 3 yngre syskon flyttade till Sverige 1977 och ett år senare återförenades familjen i Sverige när Elisabeth, hennes syster och deras far fick komma till landet. De kom till Sverige via Libanon där de stannade i tre månader medan de väntade på visum till Sverige. Hon var 18 när hon kom till Sverige och startade SFI (svenska för invandrare) samtidigt som hennes syster och far. Hon lärde sig språket snabbt och började börja arbeta som tolk till assyriska och arabiska.
Det var vinter när Elisabeth kom till Sverige och hon kommer ihåg den första riktiga snön hon såg. "Allt var så vitt". Det var en stark upplevelse eftersom hon aldrig hade sett så mycket snö i Syrien.
Elisabeth känner sig väl integrerad i sitt nya hemland. Hon tycker att hon har haft goda möjligheter att bli självständig och likvärdig medborgare som infödda svenskar i landet, men hon tror också att hon hade fått högre utbildning om hon hade bott kvar i Syrien i några år till. Utbildning var viktigt i hennes kretsar och de vänner som stannade i Syrien blev läkare, ingenjörer, advokater eller lärare. När hon kom till Sverige kände hon sig som om hon hade tappat tio år och var tvungen att börja om från början. Trots det tycker hon att hon lyckades bra. Idag arbetar hon som modersmålslärare på assyriska/syriska språket och hon deltar i en assyrisk kvinnoorganisation där hon reser runt om i landet och utbildar kvinnor om deras rättigheter och möjligheter i det nya landet. Hon är också politiskt aktiv och medlem i ett parti.
Elisabeth visar stolt sin dopklänning som hennes mamma broderade till henne. Hon är glad att ha den 57 år gamla klänningen. Ett föremål hon håller mycket kärt.
